Skip to content

Vill en säga hen?

26 februari 2013
tags: ,

Hen börjar kännas rätt så etablerat nu och det tycker jag är väldigt bra. Hen är, om någon missat det, ytterligare ett pronomen att använda utöver hon och han. Vilken motsvarande form som ska användas bredvid honom och henne finns det olika uppfattningar om. Vissa säger hen där också. Jag tycker att henom funkar bra men kanske blir det någon annan variant som vi så småningom lär oss använda. Oavsett är det otroligt häftigt att få vara med om denna typ av språklig utveckling. Språk utvecklas ju hela tiden. Skriftspråket, det formella språket och grammatiken utvecklas och anpassas långsamt efter dialekter, talspråk, slang, låneord, uppfinningar och tekniska framsteg. Men det är inte så ofta som språket tar ett så stort kliv som att anta ett nytt pronomen så som vi gjort nu. Från att bara ha använts av enstaka personer och aktivister har hen på bara några år spridit sig och används nu regelbundet i etablerad media och det är bara en tidsfråga innan det inkluderas i grammatikböcker och tas som en självklarhet även om vi inte är där riktigt än.

Hen. Ett sjukt praktiskt och bra ord som berikar svenska språket.

Hen. Ett sjukt praktiskt och bra ord som berikar svenska språket.

Jag tycker att hen fungerar utmärkt nu när jag vant mig. För det tar ett tag att vänja sig vid att använda ett nytt ord, särskilt ett så vanligt som tredje persons pronomen. Jag gillade det från början men det tog en tid av övande innan det kändes helt naturligt att säga. Jag använder det främst om personer vars kön jag inte känner till eller där det inte är alls relevant men också om människor som jag vet föredrar att kallas för hen snarare än han eller hon. Jag har alltså full förståelse för att det kan kännas ovant och tillgjort att säga hen. Men att inte göra det om människor som faktiskt ber om det är bara ohyfsat och respektlöst. På samma sätt som att det är respektlöst att kalla någon för hen om man vet att de faktiskt föredrar något av de andra pronomena.

En?

Vissa undviker även pronomenet man eftersom det även betyder människa av hankön. Jag har lite svårare för en. Inte nödvändigtvis för idén utan mest för att det låter bonnigt och är något jag förknippar med vissa dialekter i första hand. Dessutom ser jag inte riktigt att behovet av en är lika stort som för hen eftersom man inte syftar på någon specifik person. Men jag kan säkert vänja mig vid en också och det är verkligen inget som jag känner att jag behöver motarbeta eller aktivt vill undvika. Dock kommer det inte av sig självt för mig, i alla fall inte än. #blogg100

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 27 februari 2013 22:09

    Jag har PRECIS samma känslor för ”en”! Nu läser jag Elin Wägner (IGEN) och Ester Blenda Nordström och inser att för hundra år sedan var det helt etablerat och 100% o-bonnigt, så kanske kanske kan även denna gala hund lära sig att sitta.

  2. 27 februari 2013 22:10

    gala? galna? GAMLA.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: