Skip to content

Ett litet experiment

25 januari 2013

För några år sedan arbetade jag på en ganska vanligt kontor. Min närmaste kollega, som jag också delade arbetsrum med, väntade barn, tvillingar närmare bestämt. Innan barnen skulle födas och han försvinna iväg på föräldraledighet fick han hur många gånger som helst varje dag frågan om han och hans fru visste vad det är för kön på de ofödda barnen. När han berättade att de inte visste följde nästan alltid en utläggning om hurvida den som frågat själv hade velat veta könet på sina ofödda barn. Vissa, men långt ifrån alla, frågade också hur hans fru mådde, hur stora barnen var, om de hunnit köpa blöjor och spjälsäng och annat som kan vara intressant när man ska få barn. Men ingen missade att fråga om barnens kön. När barnen föddes tog jag över kollegans arbetsuppgifter och jag var den som hade mest kontakt med honom under föräldraledigheten. Barnen var stora och friska och mådde bra. Deras mor var lite medtagen men skulle nog snart repa sig fick jag höra av honom när han berättade att han blivit far. Det var mest det jag undrade över. Men så tänkte inte resten av kollegorna. Så jag bestämde mig för att utföra ett småskaligt och helt ovetenskapligt genuspolitiskt experiment. Jag bestämde mig helt enkelt för att inte avslöja barnens kön för mina kollegor för att jag var nyfiken på hur de skulle reagera och för att kanske få någon av dem att reflektera över hur varför kön, särskilt nyföddas kön, är så viktigt att alla med en gång vill veta det. Jag började med att skicka ut ett mejl till alla på arbetsplatsen där jag berättade att kollegan blivit far till två friska och fina barn och att han skulle vara föräldraledig i några veckor. Nyfikna kollegor dök upp under hela dagen i mitt arbetsrum och frågade om jag visste mer om hur det hade gått och givetvis vad det var för kön på barnen. Jag berättade det jag visste men avslöjade inte barnens kön. Några tjatade lite och försökte övertala mig om att ändå berätta. Andra ryckte på axlarna och verkade inte bry sig nämnvärt. Några verkade tycka att det var roligt att jag inte ville berätta. På eftermiddagen kom en av mina äldre kollegor in och sa att det av tradition alltid var hennes uppgift att skicka blommor till de nya barnen och deras mor och därför behövde hon veta vilket kön barnen hade. Jag undrade varför hon behövde veta könet för att kunna skicka blommor och hon förklarade då att hon alltid skickade en stor bukett till mamman och en liten till barnet och på den lilla skulle det sitta en sidenrosett och om det var en pojke så skulle den vara blå och om det var en flicka givetvis rosa. Jag föreslog att hon kanske kunde välja en annan färg på rosetten som gul eller grön, eller varför inte en rosett av varje färg. Hon lät väldigt irriterad när hon sa att det inte gick och att det alltid var antingen en blå eller en rosa rosett. Jag stod på mig och sa att jag ändå inte skulle berätta vilket kön de nyfödda barnen hade eftersom jag inte tyckte att det var viktigt för någon att veta. Då vände hon på klacken och gick ut. Efter en stund kom hennes chef in till mig och sa att hon förstod min poäng och höll med om att det där med kön inte borde vara så viktigt när man pratar om små barn men att den äldre kollegan var upprörd och skulle jag inte kunna berätta könet för henne ändå så att hon kunde skicka blommorna så som hon alltid brukade göra när någon på jobbet fått barn. Så då gjorde jag det. Slutet gott, allting gott. Men det var väldigt spännande att se hur olika människor reagerade. Och bli påmind om att när människor blir upprörda så är det oftast för att det är något som är väldigt viktigt för dem. #blogg100

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: