Skip to content

Kvinnor är offer, män är äventyrliga

20 oktober 2008
Liw Enqvist

Liw Enqvist

Prostitution är hot stuff. Ibland glömmer jag det. På bokmässan i Göteborg för några veckor sedan höll jag och Liw Enqvist ett miniseminarium om hennes debutroman, Svenska flicka, som kom ut i fredags. Liw arbetar som strippa och sexsäljare i Rom och har skrivit en halvt självbiografisk roman om just det. Seminariet gick bra, vi pratade om att skriva om sex och om de frågor och förväntningar som Liw fått och några i publiken ställde frågor. Men trots att det var många som lyssnade var det få som vågade säga något och jag är övertygad om att det är för att Liw inte passar in i mallen för hur en kvinna som säljer sex ska vara. Nästan ingen vågar säga något direkt till Liw. En del har frågat Normal Förlag om varför de vill ge ut boken men få av dem som frågar har läst den.

Svenska flicka av Liw Enqvist

Svenska flicka av Liw Enqvist

En bok om att sälja sex är kanske inte så unikt. Det har kommit några stycken där de som säljer eller har sålt sex får komma till tals. Ofta är de skrivna av någon annan än huvudpersonen, eller så handlar det om hur hemskt livet som prostituerad varit men nu är den tiden över. Men Liw och hennes berättelse avviker rejält. Hon är mig veterligen den första sexsäljaren som själv skriver en bok om att sälja sex på svenska. Liw är välutbildad, medelklass, intelligent, kan tala för sig och jobbar fortfarande i branschen. Hon passar inte in i bilden av offret. Hennes beskrivning av livet som strippa och sexsäljare är på inget sätt glamorös, tvärt om. Jag hade aldrig stått ut. Men för Liw och hennes kollegor i Rom är inte själva arbetet värre än att exempelvis arbeta inom långvården, vilket jag heller aldrig hade stått ut med. Liw får däremot betydligt bättre betalt än ett vårdbiträde inom långvården och kan bestämma själv över sina arbetstider och vilka kunder och uppdragsgivare hon vill arbeta med. Att jämföra henne med ett offer för trafficking är som att jämföra asiatiska sweatshops med tekoindustrin i Borås. Det enda hon har gemensamt med de som arbetar i sweatshops är att hon inte har särskilt hög status och inte har rätt till sjukpenning eller pension.

Kommersiellt sex är komplicerat, med ett stort spektrum av personer och erfarenheter, men den bild av branschen och dem som arbetar i den som visas i media och det offentliga samtalet är på tok för ofta gravt förenklad och felaktig. De kvinnor som säljer sex ska för att passa in i den bild av prostitution som är den enda legitima vara offer. De ska vara offer för trafficking, sexuella övergrepp, drogmissbruk och en massa annat. Har ni missat det så rekommenderar jag varmt boken Porr, horor och feminister av Petra Östergren. Och visst är det så för alldeles för många. Men inte för alla. Att prata om sexarbetare på ett nyanserat sätt är nästan omöjligt och är ett ämne som få vill ta i. När det gäller kvinnor som säljer sex vill säga.

När det handlar om män som säljer sex är det helt andra regler som gäller. Oftast pratas det inte om män över huvud taget när det pratas om sexarbete. Men när de nämns är de sällan offer och prostitution är i större utsträckning något som de gör snarare än något de är. Kvinnorna ÄR prostituerade, männen SÄLJER sex.

Inte övertygad? Niklas Eriksson, doktorand vid Malmö Högskola, forskar till och med på män som säljer sex med hypotesen att män som säljer sex är mer äventyrliga än andra män. Äventyrliga. Sug på den. Offer är inte äventyrliga. När får vi se en forskare som undersöker kvinnor som säljer sex med hypotesen att de är äventyrliga? Tycka vad man vill om den hypotesen, jag tror i alla fall att det dröjer länge. När jag pratar med Liw tycker jag att hon känns som en äventyrlig person och jag är övertygad om att det är det som gör att så få vet vad de ska säga till eller om henne och hennes bok. Hon passar inte in. Så får inte sexarbetande kvinnor vara. Men hon är det. Därmed inte sagt att hon är representativ, det vet varken jag eller så många andra heller något om. Men jag upplever att det finns en rädsla för att vidga bilden av vad sexarbete kan vara. Hoppas att jag har fel.

30 oktober, alltså nästa torsdag, ska jag prata vidare med Liw på Hallongrottan i Stockholm. Kom gärna dit och lyssna och ställ frågor.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. Annelie permalink
    20 oktober 2008 21:14

    Fina Malinda! Plötsligt så händer det…. och då är jag här och läser! Kram!

  2. 21 oktober 2008 11:19

    Jag håller på och läser Svenska flicka just nu. Jag hoppas att jag hinner förbi Hallongrottan på torsdag.

  3. 21 oktober 2008 11:32

    Jag är för övrigt mycket intresserad av att läsa din stora sexbok. Att slicka fitta är en av mina favoritsysselsättningar – eller, förresten, det är nog min absoluta favoitsysselsättning – så om jag kan lära mig något mer är det bara underbart! :-)

  4. Malinda permalink*
    21 oktober 2008 15:44

    Carl Johan, du är inte ensam om det intresset. När jag pratade om konsten att slicka fitta på Stockholm Pride i somras var det så många som ville komma och lyssna att inte alla ens fick plats i salen som tog över 80 personer.

    I Stora sexboken för tjejer som har sex med tjejer står det en hel del om att slicka fitta men för dig och alla andra som vill veta ännu mer håller jag på att skriva en nu bok som bara kommer att handla om konsten att slicka fitta. Den ska komma ut till sommaren är det tänkt :-)

  5. 10 mars 2009 15:23

    Det är inte lätt att bilda sig en uppfattning om prostitution när debattklimatet är som det är i den frågan i Sverige. De prostituerade själva hörs nästan aldrig och alla som inte skriver under på den rådande uppfattningen stämplas som närmast pervers. Till detta kommer att jag helt saknar egen erfarenhet i frågan, både som kund och säljare. Jag tror mig ha insett att alla prostituerade inte är kidnappade minderåriga traffickingoffer, men jag väntar ännu på att hitta den ”lyckliga horan”. Liw Enqvist bok beskriver i mina ögon i vart fall inte en lycklig hora, eller ens en lycklig människa. Misären skriker ju genom hela boken. Droger, alkohol, sexuella övergrepp. Sex som något som ska kompenseras med ”skadestånd”.
    Petra Östergren låter ju några sexsäljare som åtminstone verkar tillfreds med sitt jobb komma till tals i Porr, horor och feminister. Men när hon framställer Rosinha Sambo som en sådan, så har jag svårt att tro henne. Tv-dokumentären om Rosinha(det var några år sen den gick tror jag) visar enligt mig inte på någon lycklig människa.

    friskytten.blogg.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: