Välkommen!
Detta är min personliga hemsida och blogg. Det jag skriver här är alltså mina tankar och idéer och de representerar ingen annan än mig själv. Men om du är nyfiken på vad jag gör när jag inte är på mitt vanliga jobb så har du kommit till rätt ställe.
RIP Jack Morin
Som semesterlektyr läser jag om en riktig sexologisk klassiker. Anal pleasure and health av Jack Morin. Den och Tristan Taorminos Ultimate guide to anal sex for women är de bästa böckerna om analsex som jag känner till.
Anal pleasure and health
Förutom att Anal pleasure and health innehåller enormt mycket bra information och är otroligt pedagogisk så lyckas Morin även med något som jag som sexbokskonnässör och -författare är djupt imponerad av. Han lyckas skriva praktiskt, bekajande och inspirerande trots att han använder ett väldigt kliniskt språk. Det är det verkligen inte många som klarar, det kliniska språket gör så gott som altid att text känns torr och distanserad. Det behöver inte alltid vara fel, tvärt om har det många fördelar, men jag tror inte att jag någonsin läst en bok som lyckats kombinera det kliniska språket med den värme och närhet som genomsyrar Morins bok. Tack vare det är boken förmodligen lättare att ta till sig för många på grund det sexuella tabu som omger analsex och den laddning vardagliga och sexuella ord om stjärten har.
Jack Morin, författare av klassikern Anal pleasure and health och The erotic mind.
Igår googlade jag Jack Morin och tänkte att det vore väldigt spännande att få träffa honom någon gång. Dock dog han för bara två månader sedan i cancer, 67 år gammal. Han var sedan 70-talet verksam som psykoterapeut, sexolog och forskare i San Francisco. I slutet av 70-talet hade han märkt att många av hans klienter ville kunna njuta av analsex men inte fick till det av olika anledningar. Genom sitt arbete för att hjälpa dem på olika sätt skrev han Anal pleasure and health och första utgåvan kom ut redan 1981. Utöver den har han även skrivit boken The erotic mind, om sex och psykologi, som jag genast skriver upp på min önskelista. Om den är ens hälften så bra som Anal pleasure and health kommer jag att älska även den. Läs gärna mer om Jack Morin här och här.
Idag har jag berättat i Ligga med P3 i Sveriges Radio om hur man kan vara ”lite” dominant och testa olika sorters dominant sex om man är nyfiken men inte vet hur man ska börja.
Igår skrev jag tillsammans med några vänner ur nätverket Queersexologer en debattartikel på SVT Debatt. Vi skrev den eftersom vi reagerade på en artikelserie i DN som vi uppfattade som moraliserande och heteronormativ.
Idag bjöds Suzann Larsdotter, som tillsammans med mig och flera andra undertecknade debattartikeln, in till Nordegren och Epstein i P1 för att diskutera porrkonsumtion och ”porrimpotens”. Suzann var jättebra men upplägget på inslaget var ännu mer moralistiskt och heteronormativt än DN-artiklarna. T.ex. sa Thomas Nordegren, en av programledarna, följande:
”det är rätt stor skillnad på att onanera och ‘the real thing” – samlag med en annan människa”
Det är inte första gången jag hört något liknande och det är garanterat inte första gången någon säger så utan att tänka på vad man menar och förutsätter när man säger så. För det första säger man att onani inte är på riktigt, vilket det självklart är. Onani är (förhoppningsvis) sex med någon man älskar. Självsex. Och som allt annat sex kan det vara fantastiskt, helt okej, snabbt, långt, trist, spännande, inspirerande, avslappnande osv. Oavsett är det på riktigt och för det mesta inte något man bara gör i brist på partnersex.
För det andra så beskriver Nordegren ‘the real thing’ eller motsatsen till onani som ”samlag med en annan människa”. Om man ska tolka honom välvilligt så kanske han bara är en av de många människor som tror att ordet samlag är ett finare ord för sex generellt. Som om sex skulle vara ett dåligt ord. Men i de flesta fall betyder ordet samlag utan prefix penis-i-slida-sex. Och förmodligen är det så Nordegren tänker, att penis-i-slida är det riktiga sexet, det som räknas. Den synen på sex för bara elände med sig eftersom människans sexualitet är enormt mycket bredare och nyanserad än så. Vi har förmågan att tända på, njuta av och få orgasm av en enorm mängd olika sorters sex och att kalla bara en viss sorts sex för ‘the real thing’ förnekar och nedvärderar alla människor som tycker om att ha andra sorters sex (också). Vilket är de flesta människor.
Det är denna typen av heteronormativa och moralistiska uttalanden som gör att nätverket Queersexologer behövs. Vi är en liten grupp personer som ägnar sig åt sexologi och sexualupplysning på olika sätt och som arbetar utifrån ett normkritiskt och queert perspektiv, för att synliggöra, kritisera och debattera när man av slentrian uttalar sig heteronormativt och sexistiskt om sex och för att bredda synen på den mänskliga sexualiteten.
Vreden om sex
Min vän Anna Herdy har startat en podcast som heter Vreden och handlar om politik och politisk debatt och har ett vänsterperspektiv. För ett par dagar sedan släpptes avsnitt två och det handlar om ”Sexualliberalism, prostitutionsdebatten och göka i allmänhet”. Du hittar Vredens hemsida och senaste avsnittet här.
Vredens snygga logga.
Avsnittet tar upp en hel del intressanta resonemang runt sex och feminism men det finns en hel del som jag inte håller med om.
Feline Flodin och Isabelle Wahlf diskuterar sexualpolitik och feminism i Vreden avsnitt 2.
”Prostitution”
I början av avsnittet pratar de om sex mot ersättning. Jag tycker att de gör det lite mer nyanserat än många andra och det är givetvis bra. Centralt i resonemangen är att det är ett problem att det finns män(niskor) som vill köpa sex och det problematiska i könsmaktordningen och maktskillnader mellan köpare och säljare. Men sedan tycker jag inte att de går vidare i resonemangen. För människor köper och säljer sex och kommer troligen inte att sluta med det i första taget. Och det finns många som säljer sex som far illa och/eller vill sluta sälja sex. Så långt är vi överens. Men när jag tycker att det är viktigt att prata om sexsäljares situation och tillgång tillhjälp och stöd som inte stigmatiserar dem ytterligare så pratar man i Vreden istället bara om mäns överordning och kvinnors underordning och att om en kvinna säljer sex så drabbar det alla kvinnor negativt eftersom det påverkar mäns kvinnosyn. Jag tycker inte att det är rättvist att lägga ett sånt ansvar på någon individ även om jag självklart förstår hur de menar. Det hade varit intressant att t.ex. höra lite mer om hur de ser på sexköpslagen och dess konsekvenser för personer som säljer sex. Dessutom missar de helt en av de intressantaste frågorna om sex mot ersättning, nämligen hur olika vi ser på män och kvinnor som säljer sex. Att män kan sälja sex nämner de bara i en bisats och det är lite typiskt för när vänstermänniskor diskuterar sex mot ersättning. Kvinnors utsatthet och negativa erfarenheter förstoras samtidigt som mäns förminskas eller ignoreras helt. Jag menar att det är betydligt mer komplicerat än så och att betydligt fler faktorer än kön behöver tas med i analysen för att den ska få mer substans. Mina RFSL-kollegor Suzann Larsdotter och Jonas Jonsson lyckades bättre än de flesta med det i sin rapport Osynliga synliga aktörer om hbt-personer som köper och/eller säljer sex, läs den gärna för lite insikt i vilken väldigt heterogen grupp sexsäljare (och till viss del även sexköpare) är.
Burlesk
Sedan går de vidare och pratar om Burlesk som de menar är strip tease (underförstått något väldigt dåligt i alla lägen) i vintagekläder. Burlesk är verkligen inte mitt expertområde men Vredendeltagarna underkänner rakt av burleskdansande feministers verksamhet och feminism och det känns inte så fräscht. Sedan pratar de om en bok som jag inte har läst. Men de säger ändå att det kan vara progressivt (och feministiskt?) att göra porr i USA men att det inte kan det i Sverige. Och det håller jag definitivt inte med om att det inte skulle kunna vara.
Tvåsamhet, icke-monogami och annat
Deltagarna i samtalet har lite olika erfarenheter av att träffa människor vars icke-monogama relationer ser olika ut men de verkar vara överens om att det är dåligt om en person i en relation ligger mer eller med fler än en annan i relationen. Diskussionen går ut på att det finns en hel del problem i icke-monogama relationer. Och det gör det såklart. Men ingen nämner att det beror på samhällets normer i första hand och att (serie)monogama relationer inte heller är så smidiga jämt. Mänskliga relationer är väldigt svåra.
Jag retar mig på en hel del annat i samtalet också. Exempelvis säger en av deltagarna i samtalet säger om poly att ”samhället inte är redo” och det är ett argument som jag hört många många gånger. Det används som argument mot allt från samkönade äktenskap till att avskaffa tvångssteriliseringar av transsexuella. Samhället blir inte redo av sig självt, vi gör det redo. Om vi tar hänsyn till att samhället inte är redo så blir det aldrig det. Jag uppskattade inte heller hur de raljerade över bdsm-utövare och fetischister och kallade dem extrema. Ofräscht och respektlöst.
Och när de kommer in på det biologiska höll jag på att bli knäpp. Män påstås ha ett konstant sexbehov och kvinnor ett cykliskt. Å ena sidan menar de att kvinnor har en hormondipp som gör att de inte vill ha sex när de har mens (vilket säkert stämmer för vissa men många vill absolut ha sex, kanske ännu mer, när de har mens) och sedan att det är oacceptabelt att män inte vill ha sex med kvinnor när de har mens. Vilket många killar visst vill. Självklart tycker jag att det är kasst att mens anses vara något äckligt. Men lägg ner generaliserandet, tack.
Fina Anna, jag ser fram emot att diskutera vidare över ost och bubbel snart.
Och nu till något helt annat
Igår bloggade jag inte. En miss, med tanke på att jag ska hålla på med #blogg100. Men jag tänker att det kanske är ett tecken på att min hjärna inte längre är lika understimulerad som den var för ett par månader sedan och alltså är något bra. Så jag tänker fortsätta att blogga varje dag om jag kan men om jag missar så känns det också helt okej. #blogg100
Snuskiga akademin träffar…
För ett tag sedan hade jag nöjet att under en månad vara ledamot i Snuskiga akademin och snart kommer Snuskiga akademins ordlista även i tryck. Här kan du förbeställa ett eget exemplar.
Och såhär gick det när Dirty Snow träffade mig och Suzann för ett litet tag sedan:
Hemma igen
Jag är hemma igen med en väska full av idéer och inspiration. Imorgon ska jag börja sortera dem.
Jag spenderade mina sista dollarsedlar på att köpa 50 shades of Grey innan jag klev på planet. Jag lovar att skriva lite om den snart. #blogg100
På väg hem
Strax kliver jag på planet hem från New York. Idag har jag bland annat gått på guidad tur med tema mat. Allt var himla trevligt och guiden berättade om stadens och stadsdelens historia och vi stannade på olika cafeer och restauranger och provsmakade mat. Tills vi kom till Pride-monumentet där hon innan hon började berätta om Stonewallupproret sa att följande skulle hon berätta ”utan att lägga några värderingar i”. Jag blir så trött. Där av alla ställen, där det som på många sätt blev början till den moderna politiska hbtq-rörelsen ägde rum. Suck. #blogg100
Det snöar i New York
Innan jag åker hem från USA passar jag på att hälsa på ett par vänner i New York i ett par dagar. Jag har promenerat runt, shoppat lite och druckit en massa kaffe, suttit på café och läst om feministisk porr och funderat vidare på alla bra idéer jag har fått under konferensen. Vinterskorna skickade jag med Suzann som åkte hem redan idag. Och nu snöar det.
Om du är intresserad av vad feministisk porr är så är detta boken för dig.
Jag har inte kommit så långt i boken Feminist Porn Book än men det jag har läst är strålande.
Under ett seminarium med Tristan Taormino på Catalyst con nu i helgen berättade hon att på hennes hemsida listar hon en massa föreläsningar och workshoppar som hon brukar hålla för att intresserade uppdragsgivare ska kunna se vad hon kan för ämnen och välja något som de är intresserade av. Där finns allt ifrån analsex till feministisk porr. Men hennes workshoppar om bdsm finns inte med på hemsidan eftersom att de skulle kunna skrämma bort bland annat universitet och studentorganisationer och uppfattas som för tabu. Det tror jag inte att det hade gjort på samma sätt i Sverige. Jag upplever att porr är ett mer provocerande ämne i Sverige än bdsm, inte minst i feministiska kretsar, men kanske ändå inte lika tabu som bdsm verkar vara i USA. En av de riktigt spännande sakerna med att diskutera olika sexrelaterade ämnen med amerikanska sexualupplysarkollegor är just perspektiven som det ger. Jag längtar redan efter att få åka på fler liknande konferenser! #blogg100
Catalyst Con snart slut
Jag är helt matt och har nog aldrig känt mig såhär inspirerad. CatalystCon är fantastiskt och nu är det snart slut. Just nu sitter jag och Suzann och lyssnar på Robert Lawrence och Carol Queen som jag främst tidigare känner till från den legendariska pegging-filmen ”Bend over Boyfriend”. De pratar om sina liv, om aktivism, hiv, sexpartyn, anatomi, identitet, tankar om framtiden och en hel massa annat och vi är nog minst 150 konferensdeltagare som lyssnar och dricker te och det är snart slut…
I alla fall, Robert Lawrence sa nyss:
I never wear womens clothing. Because when I buy it it’s a mans clothing.
Med det ska jag strax packa ihop mina grejer och dra vidare och tänka på allt intressant och inspirerande som jag sett, hört och varit med om under helgen. Att åka hit var en genialisk idé. #blogg100
I förmiddags hände det! Jag och Suzann Larsdotter LÄNK höll vårt seminarium på Catalyst Con och det gick väldigt bra.
Strax innan vi satte igång…
Vi pratade om sexualupplysning i Sverige, lite kort om historia och om hur skolan arbetar och inte arbetar med sexualupplysning för barn. Vi pratade också om vårt arbete med normkritisk och/eller queer sexualupplysning, inte minst för kvinnor som har sex med kvinnor. Ca 30 konferensdeltagare kom till vårt seminarium (som pågick samtidigt som fyra andra seminarium, det kryllar av spännande seminarium här och vi hinner inte gå på allt vi skulle vilja!) och vi fick en hel del bra frågor och diskuterade allt ifrån skolans roll till slicklappsråd.
Flera i publiken frågade om lärare i skolan får säga saker om sex som är sanna till elever. Jag förstod först inte frågan. Eh, ja, det är klart att de måste tala sanning, vad skulle de annars säga till eleverna? Eller hur menar du?
Så är det inte på många ställen runt om i USA där läroplaner och regler för skolor bestäms lokalt, i delstater eller län. Sex- och samlevnadsundervisning är inte obligatoriskt på många ställen eller till och med inte tillåtet i skolorna. Och på vissa ställen är lärarna tvungna att bara prata om avhållsamhet som preventivmetod och att om man använder kondom så ÖKAR risken för att man får hiv. Ja, du läste rätt. Alltså, lärarna måste säga till eleverna att kondom ÖKAR risken för att få hiv. Förmodligen för att man tycker att kondom är omoraliskt i sig men kanske mer för att den som använder kondom också har sex och det i sig är fel och kan leda till sex med flera partners och ökad risk för hiv-överföring. Men att kondomanvändning skulle öka risken för att få hiv är bara helt enkelt fel. Men helt okej och rätt att säga i många amerikanska skolor. Jag är fortfarande förbluffad. #blogg100
På plats på Catalyst Con
Nu är vi äntligen här! Jag och Suzann Larsdotter flög hela dagen igår, via Frankfurt och Montreal, till Washington DC. Idag på förmiddagen har vi förberett vårt seminarium som vi ska hålla imorgon, om sexualupplysning i Sverige och om vårt sexualupplysningsarbete riktat mot kvinnor som har sex med kvinnor. På eftermiddagen var vi på Tristan Taorminos Sex educator boot camp och det var otroligt spännande och inspirerande. Tristan pratade om sin karriär och olika sätt att bygga en karriär och företag inom sexualupplysning och närliggande områden. Jag har fått en väldig massa nya idéer och saker att tänka på. Fortsättning följer… #blogg100
Washington nästa
Jag och Suzann är i Montreal och ska strax gå på planet till Washington och Catalyst Con. Äntligen.
Snart snart
Imorgon åker jag till CatalystCon. Packar och har ingen ro till att skriva något mer spännande än så. Men snart kommer det en massa massa… #blogg100
Kvinnor som swingar
Det finns alla möjliga sorters swingers såklart. Unga, gamla och med olika bakgrunder, stilar och preferenser. Många som inte (vad de vet) känner swingers kan ha svårt att förstå varför kvinnor vill swinga. Män förväntas ofta ha lättare att separera kärlek och sex och antas vilja ha många sexpartners. Kvinnor förväntas ha en mer känslo- och relationsinriktad sexualitet och den kvinna som säger sig vilja ha många sexpartners riskerar att bli kallad slampa eller hora. De stereotypa bilderna av mäns och kvinnors sexualiteter får som konsekvens att kvinnor som swingar inte riktigt passar in i det som förväntas av kvinnor. Det händer att man antar att de övertalats att swinga av sina män utan att själva vilja egentligen. Varför kvinnor swingar varierar självklart och det finns nästan lika många anledningar som swingers.
Swingers – female confidential. En inte lika sensationslysten bok som man skulle kunna tro.
För den som är intresserad av att veta mer om varför och hur kvinnor swingar kan jag varmt rekommendera boken Swingers – Female confidential av Ashley Lister. När man läser baksidestexten låter det snaskigt och sensationslystet. Men själva boken är förvånansvärt bra. Författaren har intervjuat en mängd kvinnor om deras erfarenheter, intressen och syn på swinging och det som sticker ut mest är den otroliga bredd som finns bland kvinnorna. Några har negativa erfarenheter, om relationer eller situationer som inte blivit som de hoppats. Vissa är bittra på att många par de stämt träff med tillsammans med sina män inte dyker upp. Men de flesta har mest roligt och tycker att swinging tillför en massa bra saker till deras liv. Vissa har testat flera olika former av icke-monogama relationer. Andra ser sig som monogama med undantag för att de träffar andra par för enstaka partnerbyten. Läs om du är nyfiken! #blogg100
Det var en gång, i en källarlokal i en förort…
För några år sedan när jag läste sexologi fick jag i uppdrag att göra ett studiebesök på något ställe som på något sätt relaterade till ämnet. Eftersom jag var och är väldigt fascinerad av swingerskulturen så bestämde jag mig för att gå på swingersklubb. Kanske hade jag kunnat kontakta en klubb och säga att jag ville göra ett studiebesök men jag tänkte att det skulle vara respektlöst att be om att få iaktta utan att delta. Att gå på swingersklubb som en vanlig deltagare kändes som det enda rätta.
Jag hittade en klubb på nätet, anmälde mig själv och en vän som ville följa med och fick den hemliga adressen.
Min vän och jag kom dit ganska tidigt. Vi fick skåp där vi kunde hänga våra kläder och blev guidade runt i lokalen eftersom vi var där för första gången. De gäster som kommit dit tidigare hälsade och småpratade med oss. Vi drack varsin drink och väntade på att klubbkvällen skulle komma igång. Fler gäster droppade in men så värst många kom inte just den kvällen. Kanske var vi tolv personer där tillslut och kvällens värdinna föreslog att vi allihop skulle sätta oss i bubbelpoolen. Och det var där det började bli intressant. Flera av de andra gästerna kände varandra och uppdaterade varandra på de senaste husvagnssemestrarna, barn som börjat gymnasiet, köksrenoveringar osv. Det kändes väldigt vardagligt, som samtal i fikarummet på vilken arbetsplats som helst, med undantag för festliga anekdoter om hur de efter att ha legat med någon snygging på klubben insett att det var chefens fru. Samtidigt satt jag och funderade på när orgien skulle sätta igång.
Alla var otroligt trevliga och frågade mig och min vän om vår relation och hur det kom sig att vi kommit dit. Vi svarade att vi kommit dit för att vi var nyfikna och intresserade, vilket var helt sant. Mycket av samtalet där i bubbelpoolen var dessutom väldigt heteronormativt. Det pratades om saker som var typiskt manliga och kvinnliga och de frågade mig om hur jag trodde att en framtida pojkvän skulle reagera på att jag gick på swingersklubb, som om det var en självklarhet att jag som då var singel snart skulle få en pojkvän.
Samtidigt som det var trevligt och fascinerande att delta i samtalet kunde jag inte låta bli att tänka på en massa annat. Skulle en vild orgie bryta ut när som helst? Hur ska man veta när det är dags att sluta diskutera villarenovering och börja ligga med allt och alla? Vad är startsignalen? Eller skulle man välja ut en person och ta med denne till ett av de andra rummen i lokalen? Hur visar man att man är intresserad när man sitter i en bubbelpool på en swingersklubb? Hur visar man att man inte är det? Hur ser etikettsreglerna ut för gruppsex och sex på tu man hand på klubben? Finns det någon tidsbegränsning för hur länge man får ligga med bara en person utan att uppfattas som oartig?
Kanske fick jag svar på några av frågorna. Jag lärde mig i alla fall massor om swingers. Kanske lite om mig själv också. #blogg100
I väntan på bättre tider
Det finns så mycket intressant att skriva om, exempelvis om icke-monogama relationer. Men jag har fått en liten släng av maginfluensa så mina tankar om swinging får vänta på att ombloggas till en annan dag. #blogg100
Knatteligan
För allmän kännedom: jag såg inte Melodifestivalen ikväll. Det hade jag kunnat göra om jag inte hade något bättre för mig men nu blev det inte så och det kändes inte så viktigt. Dessutom har jag inte heller sett någon av deltävlingarna. Det handla inte om att jag inte gillar de rituella musiktävlingarna utan att jag älskar Eurovision Song Contest och de svenska uttagningarna är helt enkelt är juniorligan och inte i närheten av lika roligt som det som komma skall. Om jag hade suttit vid en dator hade jag lagt upp några av mina Eurovisionfavoriter. #blogg100
Sex och kärleksrelationer
Som sexualupplysare förvätans jag ofta även ha stor kunskap även om kärleksrelationer. Men även om jag tycker att kärleksrelationer, hur de ser ut och varför, är väldigt intressant så är frågan om åtrå och hur sex och relationer fungerar tillsammans en som jag önskar att jag hade mer kunskap om. Esther Perel har skrivit en bok om åtrå och sex i långa relationer som jag inte har läst men som länge funnits på min önskelista. Här finns ett Ted talk där hon berättar om åtrå i långa relationer.
Esther Perel pratar främst om monogama relationer men många av de principer som hon pratar om finns med och kan förstärkas i andra relationsformer. Jag hoppas att jag får anledning att återkomma om det snart. #blogg100
I min barndom, i samband med ett par extra traumatiska tandläkarbesök, utvecklade jag en allvarlig fobi för sprutor och blodprov. Jag var aldrig rädd för blod eller särskilt rädd för smärtan. Det var snarare att supervassa nålar skulle stickas in i kroppen och känslan av maktlöshet i den situationen som jag var fobiskt rädd för och på grund av det undvek jag all kontakt med vården där jag kunde riskera att behöva bli stucken. Jag undvek till och med att besöka vänner och anhöriga på sjukhus och när sprutor och nålar visades på teve mådde jag illa och var tvungen att titta bort med en gång och helst byta kanal. Som tur var blev jag aldrig riktigt sjuk eller behövde bli stucken. Men för några år sedan bestämde jag mig för att det var dags för mig att komma över min fobi.
Butterfly needle. Jag brukar be om att få bli stucken med en sådan här om jag behöver ta blodprov eftersom den ser lite mindre läskig ut än standardnålarna.
Jag var fullkomligt skräckslagen (för en riktig fobi är inte att vara lite rädd, det är att få panikångest när man konfronteras med det som man är rädd för trots att rädslan inte är det minsta rationell eller befogad) men med hjälp av en fantastisk psykolog och kbt-terapeut specialiserad på just nålfobi fick jag hjälp. Ångesten kändes i hela kroppen i flera dagar innan jag skulle träffa terapeuten första gången och den ökade och ökade när dagen då jag skulle inleda fobibehandligen kom. Det kändes som att kroppen vägde ett ton när jag gick av tunnelbanan och bytte till buss och jag kallsvettades i trappan upp till hennes kontor och funderade allvarligt på att gå därifrån utan att ens ringa på dörren. Men tillslut vågade jag. Ångesten var helt enorm redan när jag berättade för henne om min fobi och när hon efter en stund tog fram en bricka med olika sorters nålar och ställde på ett bord en bit bort trodde jag att jag skulle dö. Men efter en stund började ångesten faktiskt minska lite och med den otroligt skickliga och respektfulla terapeutens hjälp fick jag långsamt närma mig nålarna. Första besöket hos henne tog ca två timmar men kändes som minst tio och efteråt åkte jag hem och somnade utmattad mitt på eftermiddagen. Efter ytterligare två eller tre besök hos henne hade jag faktiskt kommit så långt att jag fick börja gå till en distriktssköterska och öva på att bli stucken och jag vågade! Jag har vågat många gånger sedan dess. Jag är fortfarande rädd men nu är det på hanterbar nivå.
På vägen, vid så gott som alla tillfällen då jag behövt bli stucken eller behövt öva på att bli stucken och varit i kontakt med personer som jobbar på sjukhus, kliniker, vårdcentraler och andra ställen, har jag träffat fantastiska människor som jag är väldigt imponerad av. Jag har blivit så väl omhändertagen och mött med respekt och förståelse. Jag har träffat människor som har tagit sig tid och ansträngt sig för att jag ska må så bra som möjligt. Det finns många inom vården som är otroligt bra på sina jobb. Tack, ni gör ett otroligt bra och viktigt jobb. #blogg100
Malinda Flodman 