Välkommen!
Detta är min personliga hemsida och blogg. Det jag skriver här är alltså mina tankar och idéer och de representerar ingen annan än mig själv. Men om du är nyfiken på vad jag gör när jag inte är på mitt vanliga jobb så har du kommit till rätt ställe.Snart kommer RFSLs tidning Kom ut ut igen, för första gången på över ett år och i ett helt nytt och ruskigt snyggt format. Och jag har fått äran att vara tidningens sexexpert! Jag har har en hel sida som jag fyllt med en krönika, frågor och svar och ett par boktips. Jag har blivit proffsigt fotad också och har fått en väldigt snygg byline. Men ett väldigt roligt korrfel har smugit sig in. Det ser ut som att jag har skrivit en bok för tjejer som har sex med sexualupplysare! Kanske behövs en sådan bok, för tjejer som är lite nervösa inför att ligga med experter, men jag har inte skrivit den. Än i alla fall…
Såhär ser min snygga byline ut:
Tidningen kommer ut i början av april. Men innan dess kan alla nyfikna följa Mathilda och Karin som är chefredaktörer på Kom ut-bloggen.
Kevin Rowland, troligen mest känd som sångaren i Dexy’s Midnight Runners, har gjort en fantastisk cover på och video till den gamla slagdängan Concrete and clay. Åh, snälla, kan vi inte få se honom framföra den på stora scenen på Stockholm Pride i sommar?
Årets Stockholm Pride kommer att ha temat Hetero. Ett bra tema som det går att göra mycket roligt och intressant med. Hur är heterosexuella egentligen? Hur lever de? Vilka drömmar har de? Känns det lika dant för dem när de är kära som för oss andra? Och varför är de så sexfixerade? Vi är många som undrar och tycker att det är hög tid att de blir ordentligt synade i sömmarna. Här kommer några av mina iakttagelser. Inspirerad av den underbara bloggen Stuff White People Like (och med en duktig skopa generaliserande och ögonglimt om det inte var uppenbart) presenterar jag härmed stolt fyra saker som heterosexuella gillar:
1. Kvinnligt och manligt
Jag bildgooglade "femininity" och detta var den första bilden som kom upp.
Och när jag bildgooglade "masculinity" blev detta första resultatet.
Kvinnor ska vara kvinnliga och män ska vara manliga och det är naturligt, rätt och riktigt i alla lägen. Dessutom är alla kvinnor som de är just för att de är kvinnor och männen är precis som de är på grund av att, ja du gissade rätt, de är män. Heterosexuella är helt besatta av det manliga och det kvinnliga samtidigt som ingen av dem egentligen vet vad det betyder, men det oroar de sig inte för det minsta. Inga andra personliga egenskaper är någonsin lika viktiga och det finns inget som inte kan förklaras utifrån kön.
Exempel: Har en kvinna köpt en bokhylla? Det är självklart för att det är kvinnligt att vilja göra det fint och mysigt hemma. Har en man köpt en bokhylla? Det är givetvis för att det är manligt att tänka praktiskt och vilja organisera sina böcker.
2. Bögar
Heterosexuella älskar bögar och alla vill ha en egen. De tycker att bögar är så roliga, har så bra smak och är den bästa accessoar man kan ha. Är man heterosexuell tjej kan man prata om killar med sin bög, ta med honom på shoppingrundor och visa sig naken utan att oroa sig för att han ska bli upphetsad och har man tur kan man få följa med honom på bögklubb och prata högt om hur avundsjuk man är på att bögar är så mycket snyggare än “vanliga killar”. Är man heterosexuell kille är en bögkompis det ultimata tecknet på att man är modern och storsint. Särskilt glada blir heterosexuella killar när de får berätta att deras bög inte alls är fjollig och att de SJÄLVKLART kramar honom och faktiskt inte tänker på att han är bög. De heterosexuella killar som ännu inte vågat eller lyckats skaffa sig en egen bög brukar vara uppriktigt undrande inför hur det kommer sig och försöka hävda sig ändå genom att säga att de inte alls har något emot bögar “så länge de inte stöter på mig”.
3. Lesbiskhet
Heterosexuella älskar inte lesbiska men de gillar verkligen konceptet. Heterosexuella kvinnor kan prata länge och gärna om hur lätt det vore att vara tillsammans med en annan kvinna eftersom alla kvinnor förstår varandra, är snälla och alltid vill hjälpas åt med allt. Dessutom är de nyfikna på att testa “tjejsex”. Dock inte med någon som är lesbisk på riktigt. Heterosexuella män känner sig aldrig så manliga och så heterosexuella som när de tänker på “lesbiskt sex” och frågar du en heterosexuell kille vad killar tänder på är det högst troligt att han svarar att verkligen alla killar tänder på att titta på två tjejer som har sex med varandra. Lesbiskt sex. Men de tänder självklart inte på lesbiska för de är ju fula (hetero-lingo för “inte tillräckligt kvinnliga”).
4. Återgälda förtroenden
När någon har visat sig ha stort förtroende för dig, t.ex. genom att berätta sitt livs djupaste hemlighet för dig, ska du återgälda det genom att själv berätta en stor hemlighet. Så resonerar alla heterosexuella och att de skulle kunna missförstå vad som är ett stort förtroende ibland, ja, den tanken har nog aldrig slagit en enda av dem. Därför får man räkna med att få reda på en och annan djup hemlighet om man umgås med heterosexuella trots att man bara i förbifarten antytt att man kanske inte är helt hetero själv. Om du undrat hur det kommer sig att din nya arbetskamrat helt gränslöst så fort ni blivit ensamma i kopieringsrummet berättat om sin makes förkärlek för oralsex eller att de varit otrogna under alla säljkonferenser de någonsin varit på så har du alltså förklaringen här. Eftersom du så frikostigt öppnat ditt innersta genom att berätta för dem att du är bisexuell så vill de återgälda förtroendet på ett i deras ögon likvärdigt sätt. De är för söta ibland, de heterosexuella.
Bubblare: Monogami, Sport, Mångfald, Kukar, Ålandskryssningar
Det finns många andra saker som heterosexuella också gillar. Berätta gärna vad du lärt dig genom studiebesök och fältstudier i heterovärlden.
Min väg in i det som kallas HBT-världen gick genom amerikansk bögkultur i första hand, inte minst genom två judiska bögar från New York vid namn Harvey.
Jag såg Milk för ett tag sedan, efter att ha sett fram emot den länge. Legenden om Harvey Milk hörde jag när jag var 17 år och i USA som utbytesstudent. Den gjorde stort intryck på mig och jag hade enorma förväntningar på filmen Milk som tack och lov infriades. Sean Penn är väl värd sin Oscar för rollen som Harvey.
Jag uppskattade filmen av så många skäl. Den var inte perfekt och kvinnornas roll i allt som hände hade gärna fått ta större plats. Men det viktigaste, det som jag tänkte på i flera dagar efter att jag sett filmen, var ilskan. När man lever dag ut och dag in i en skyddad verkstad som många av oss gör är det lätt att tänka mer på motioner och paragrafer än på att vi faktiskt har rätt att vara heligt förbannade.
Jag rekommenderar också dokumentären The times of Harvey Milk, men se den helst efter spelfilmen Milk. Speakerrösten i The times of Harvey Milk görs av en av mina andra hjältar, Harvey Fierstein, som jag upptäckte ungefär samtidigt som Harvey Milk. Fiersteins film Torch Song Trilogy (som jag tror har den svenska titeln “Arnold – Nattens drottning”) var länge min favoritfilm i alla kategorier och som 17- och 18-åring identifierade jag mig stenhårt med Harveys alter ego Arnold. Här är ett klipp där Harvey pratar om Harvey Milk, ilska och rättigheter:
Milk går på bio i Sverige nu. Se den.
Otaliga är vi som fått frågan varför en del flator vill se ut som män. Jag tycker att frågan är något underlig. Kan inte alla få se ut så som de vill och trivs? Och varför tror folk att det är flator som försöker se ut som män och inte tvärt om?
Inspirerat av Men who look like old lesbians kommer här tio svenska kända män som ser ut som flator.
Horace Engdahl, Svenska akademins ständige sekreterare. Hade kunnat vara socionom, bott med flickvän och fyra katter i en trea i Örebro och varit aktiv i F!.
Björn Gustafsson, komiker. Hade kunnat vara distriktsordförande i RFSL Ungdom och tränat lillasyrrans F12-lag i handboll.
Peter Jihde, programledare. Om han bara rakat sig dagen då bilden togs hade han kunnat vara nyinseminerad och på väg till ultraljudsundersökning på Mama Mia med frun.
Johan Glans och David Batra, komiker. Hade kunnat vara nyss utkomna från en dragkingworkshop på Umeå Pride och i vanliga fall läst B-kursen i genusvetenskap.
Salem Al Fakir, musiker. Hade kunnat suttit hela gymnasiet ensam i sitt tonårsrum och lyssnat på gayradion och skrivit kärleksdikter till snyggaste tjejen i klassen men numera bloggat anonymt om alla tjejer han träffat på Qruiser.
Tomas von Brömssen, skådespelare. Hade kunnat vara vice ordförande i Golden Ladies och haft lägst handikapp av alla damer i golfklubben.
Fredrik Wikingsson, programledare. Hade kunnat vara föreståndare för dagiset Nyckelpigan och längtat efter att segla Gotland runt med flickvännen, bästa väninnan och hunden.
Zlatan Ibrahimovic, fotbollsspelare. Hade kunnat vara en riktig veteran i damallsvenskan och nyligen ha närståendeadopterat frugans två barn från ett tidigare äktenskap.
Per Schlingmann, partisekreterare i Moderaterna. Hade kunnat vara delägare i advokatbyrå men inte vågat berätta för kollegorna att han är flata (fastän alla förstått för länge sedan) och på fritiden spelat innebandy med Stockholm Snipers.
Undrar om någon av ovanstående herrar någonsin fått frågan varför de vill se ut som flator.
Kommer du på fler kända svenska män som ser ut som flator? Tipsa mig.
Idag är det dags. Jag ska prata om sex, sexsäljande och romanen Svenska flicka med Liw Enqvist på Hallongrottan.
Kom hemskt gärna till Hallongrottan på Bergsundsgatan 25 (vid Hornstull) i Stockholm kl 19 ikväll och lyssna och ställ frågor! Bitte som driver Hallongrottan har gjort den här tjusiga illustrationen:
Ett av de första inläggen i denhär bloggen handlade om ett julbordsbesök som jag gjorde förra året. Det är en tradition som jag håller hårt på. Men min julmatsbesatthet är värre än så. Jag börjar tro att jag lider av någon slags säsongsbetonad ätstörning. Igår köpte jag ett paket pepparkaksdeg, 500 gram, och åt upp halva. Idag ska jag troligen äta upp resten. Jag älskar julmat och kan äta nästan hur mycket som helst. Och det bådar inte gott att årets skov redan börjat…
För några veckor sedan spelade jag in två inslag till teveserien Sexuellt som går på ZTV för andra säsongen. Båda finns med i avsnitt 5, säsong 2. I det första pratar jag och programledaren om olika sexställningar och i det andra svarar jag på sexrelaterade triviafrågor sittandes på en bidé. Jag ser lite allvarlig ut men det blev ganska roligt ändå, trots att det hela går så snabbt. Tror att det sändes igår men det finns på nätet också, även om jag inte lyckades lägga in det direkt här på bloggen. Här kan du se avsnittet.
Migrationsverket har ändrat sin praxis. Könsstympning av flickor och kvinnor ses numer som förföljelse på grund av kön och det innebär att flickor och kvinnor som riskerar att bli könsstympade om de återvänder till sina ursprungsländer kan få asyl i Sverige. Inget mer prat om kulturella och religiösa traditioner när det är stympning och förföljelse som det faktiskt handlar om. Visst är det konstigt att det tagit en sådan tid att konstatera det. Men nu är det i alla fall gjort.
Just nu pågår Sexdagarna på Stockholms universitet. Imorgon, onsdag 22 oktober, ska jag vara där. Sexdagarna hålls i Allhuset, om du inte hittar så fråga någon på universitetet, där vet alla var det ligger.
Kl 13-14 ska jag delta i ett panelsamtal om orgasmer. Ellinor Isfors från RFSU Stockholm leder diskussionen och förutom att jag är med deltar även Pelle Ullholm (från RFSUs förbundskansli), Victor Berhardtz (som bland annat varit med i teveprogrammet Sex med Victor) och Daniel Foxhage som är kurator på Järva mansmottagning. Under Stockholm Pride i somras var jag med på ett liknande panelsamtal på samma tema med samma deltagare förutom att Sandra Dahlén var med istället för Victor. Vi kommer att prata om olika aspekter om orgasmer och även svara på frågor från publiken.
Kl 15-15.45 håller jag och Helene Delilah att prata om sexteknik under rubriken Fittan – så funkar den. Jag och Helene har som bekant skrivit Stora sexboken för tjejer som har sex med tjejer tillsammans och vi kommer att berätta om väl valda tips och tekniker ur den. Det blir en hel del prat om att slicka fitta och andra sätt att tillfredställa fittor. Kom och lyssna och ställ frågor!
Efter Fittan – så funkar den så kommer vi att signera Stora sexboken. Ta med ditt ex om du vill ha det signerat, eller köp boken på plats!
Liw Enqvist
Prostitution är hot stuff. Ibland glömmer jag det. På bokmässan i Göteborg för några veckor sedan höll jag och Liw Enqvist ett miniseminarium om hennes debutroman, Svenska flicka, som kom ut i fredags. Liw arbetar som strippa och sexsäljare i Rom och har skrivit en halvt självbiografisk roman om just det. Seminariet gick bra, vi pratade om att skriva om sex och om de frågor och förväntningar som Liw fått och några i publiken ställde frågor. Men trots att det var många som lyssnade var det få som vågade säga något och jag är övertygad om att det är för att Liw inte passar in i mallen för hur en kvinna som säljer sex ska vara. Nästan ingen vågar säga något direkt till Liw. En del har frågat Normal Förlag om varför de vill ge ut boken men få av dem som frågar har läst den.
Svenska flicka av Liw Enqvist
En bok om att sälja sex är kanske inte så unikt. Det har kommit några stycken där de som säljer eller har sålt sex får komma till tals. Ofta är de skrivna av någon annan än huvudpersonen, eller så handlar det om hur hemskt livet som prostituerad varit men nu är den tiden över. Men Liw och hennes berättelse avviker rejält. Hon är mig veterligen den första sexsäljaren som själv skriver en bok om att sälja sex på svenska. Liw är välutbildad, medelklass, intelligent, kan tala för sig och jobbar fortfarande i branschen. Hon passar inte in i bilden av offret. Hennes beskrivning av livet som strippa och sexsäljare är på inget sätt glamorös, tvärt om. Jag hade aldrig stått ut. Men för Liw och hennes kollegor i Rom är inte själva arbetet värre än att exempelvis arbeta inom långvården, vilket jag heller aldrig hade stått ut med. Liw får däremot betydligt bättre betalt än ett vårdbiträde inom långvården och kan bestämma själv över sina arbetstider och vilka kunder och uppdragsgivare hon vill arbeta med. Att jämföra henne med ett offer för trafficking är som att jämföra asiatiska sweatshops med tekoindustrin i Borås. Det enda hon har gemensamt med de som arbetar i sweatshops är att hon inte har särskilt hög status och inte har rätt till sjukpenning eller pension.
Kommersiellt sex är komplicerat, med ett stort spektrum av personer och erfarenheter, men den bild av branschen och dem som arbetar i den som visas i media och det offentliga samtalet är på tok för ofta gravt förenklad och felaktig. De kvinnor som säljer sex ska för att passa in i den bild av prostitution som är den enda legitima vara offer. De ska vara offer för trafficking, sexuella övergrepp, drogmissbruk och en massa annat. Har ni missat det så rekommenderar jag varmt boken Porr, horor och feminister av Petra Östergren. Och visst är det så för alldeles för många. Men inte för alla. Att prata om sexarbetare på ett nyanserat sätt är nästan omöjligt och är ett ämne som få vill ta i. När det gäller kvinnor som säljer sex vill säga.
När det handlar om män som säljer sex är det helt andra regler som gäller. Oftast pratas det inte om män över huvud taget när det pratas om sexarbete. Men när de nämns är de sällan offer och prostitution är i större utsträckning något som de gör snarare än något de är. Kvinnorna ÄR prostituerade, männen SÄLJER sex.
Inte övertygad? Niklas Eriksson, doktorand vid Malmö Högskola, forskar till och med på män som säljer sex med hypotesen att män som säljer sex är mer äventyrliga än andra män. Äventyrliga. Sug på den. Offer är inte äventyrliga. När får vi se en forskare som undersöker kvinnor som säljer sex med hypotesen att de är äventyrliga? Tycka vad man vill om den hypotesen, jag tror i alla fall att det dröjer länge. När jag pratar med Liw tycker jag att hon känns som en äventyrlig person och jag är övertygad om att det är det som gör att så få vet vad de ska säga till eller om henne och hennes bok. Hon passar inte in. Så får inte sexarbetande kvinnor vara. Men hon är det. Därmed inte sagt att hon är representativ, det vet varken jag eller så många andra heller något om. Men jag upplever att det finns en rädsla för att vidga bilden av vad sexarbete kan vara. Hoppas att jag har fel.
30 oktober, alltså nästa torsdag, ska jag prata vidare med Liw på Hallongrottan i Stockholm. Kom gärna dit och lyssna och ställ frågor.
I helgen var jag på RFSL-kongressen i Stockholm. Jag var nämligen medförfattare till ett tilläggsyrkande till verksamhetsplanen. Vi hade en idé om ett mentorsprogram för socialt utsatta HBT-ungdomar som vi tycker att RFSL ska börja arbeta med. Det tyckte kongressen också. Det ska bli roligt att få hjälpa till med utformning och uppstart av projektet som jag tror kan bli hur bra som helst.
När vi kom på idén var vi inspirerade av engelska Albert Kennedy Trust som hjälper hemlösa och socialt utsatta HBT-ungdomar i London och Manchester och rekryterar och utbildar fosterhem, stödfamiljer och mentorer. Tack och lov har vi inte lika många hemlösa ungdomar i Sverige som i Storbritannien, och risken att bli torterad av polisen är minimal, men det är ändå en ruskigt stor sak för väldigt många att komma ut och vi vet att många unga HBT-personer mår dåligt och saknar positiva förebilder. Det är för dem som ett mentorprogram skulle kunna vara till hjälp.
Albert Kennedy som givit namn åt Albert Kennedy Trust var bög och bodde i fosterhem när han dog bara 16 år gammal. Hans strejta fostermor startade stiftelsen för att hon insåg att hon inte kunde ge sina fosterbarn som var homo, bi och/eller transpersoner det stöd och den förståelse som de behövde. Stiftelsen har funnits sedan 1989 och stöds bland annat av skådespelaren Sir Ian McKellen.
När jag var i Helsingfors förra helgen fick jag en mycket intressant fråga. Någon undrade om jag hade sett exempel på långa fungerande poly-förhållanden. Och det har jag. Men minst lika intressant hade varit att fråga om jag sett exempel på långa fungerade förhållanden över huvud taget. Sådana exempel finns, men korta och/eller dysfunktionella förhållanden är det betydligt fler av här i världen, oavsett om det handlar om poly- eller monovarianter.
Om ett förhållande är fungerande, i bemärkelsen positivt och hälsosamt för alla inblandande, är inte alltid så lätt att veta, särskilt inte om man själv befinner sig i förhållandet. Och även om ett förhållande inte varit direkt ohälsosamt så är det lätt att det ändå drar ut lite för långt på tiden ibland, på grund av att det är tryggt och praktskt. Eller av helt andra orsaker. En vän till mig som nyligen efter en lång tids funderande brutit upp från ett mångårigt förhållande sa att kärleken och tryggheten i ett förhållande är som en drog. Trots att man kan se att det inte är bra att fortsätta vara tillsammans så är det ändå mycket svårare än det borde att ta steget att göra slut. Och vetskapen om att det är rätt att göra slut tar inte bort abstinensen när man ska försöka lära sig att vara utan en fd partner.
Långa förhållanden verkar så himla fint. Men är det egentligen ett självändamål att förhållandet ska hålla länge? Förhållanden kan ta slut på två olika sätt. Antingen så gör man slut eller så dör någon/några/alla. Har man tur så slutar det alltså med döden. Det är klart att jag tycker att det verkar himla bra att få åldras med någon som jag älskar och som känner mig väl, men bara om det faktiskt är bra, inte av gammal vana.
Jag har stor respekt för alla som lyckas ha långa och fungerande förhållanden. Det är inte alltid så lätt och definitivt inget man lyckas med utan att jobba på det. Oavsett om man är poly eller mono. Och till alla er polysar över 30 med ordnade svensson-liv kommer här lite inspiration. Ett ovanligt exempel på polyhumor. Happy hunting!
Nu har jag kommit hem från Helsingfors. Fuckshoppen som jag höll där blev himla bra. Jag räknade till 28 deltagare och de ställde en massa bra frågor. Väldigt peppande. Tack Regnbågsankan!
Men jag är inte så förtjust i att åka finlandsfärja. Jag klarade mig utan uppkoppling och kunde konstatera att de datorer med uppkoppling som fanns att hyra i caféet var värre än jag kunnat föreställa mig. De var gamla PC-datorer inmonterade i stora skåp som man fick stå böjd över om man ville surfa. Jag avstod.
Jag köpte istället lite ost och choklad och en liten vinflaska och drog mig tillbaka till hytten där jag skrev, planerade fuckshop och tittade på den underbara teveserien Tell me you love me. Sedan sov jag gott tills jag vaknade mitt i natten av en duns i fartyget. Min första tanke var:
-Hjälp! Vi har kört på ett isberg!
Men jag insåg såklart att det kunde det inte vara så. Kanske hade vi gått på grund, tänkte jag istället. Sånt är väl lätt fixat? Det var ingen överdrivet kraftig duns så jag försökte somna om, men helt plötsligt kändes det som att britsen lutade betänkligt. Jag hade inget fönster som jag kunde titta ut igenom men det kändes som att vi fick allt mer slagsida. Jag hann tänka på allt ifrån att det bara var inbillning till om jag skulle kunna smuggla med mig datorn i räddningsflotten innan jag kom på att jag kunde kolla den eventuella slagsidan genom att ställa mig upp på golvet. När jag gjorde det kunde jag konstatera att slagsidan bara var inbillning. Så jag somnade om. Dagen efter berättade någon för mig att färjan stannar till mitt i natten i Mariehamn. Det var förmodligen det som väckte mig.
På hemresan vaknade jag inte ens vid Mariehamn. Men jag vågade knappt lämna hytten på kvällen för hela tiden hörde jag en massa fulla medpassagerare skrika och skråla i korridoren utanför. Jag förstår inte riktigt varför man skulle vilja åka finlandsfärja för skojs skull. Vet du? Upplys mig gärna.
Imorgon kliver jag på båten till Helsingfors. Jag har nämligen blivit ditbjuden av Regnbågsankan för att hålla fuckshop på söndag under den finlandssvenska Regnbågshelgen. Det ska bli himla roligt att workshoppa om sex i två timmar med finlandssvenska killar och tjejer. Men resan dit och hem ser jag inte fram emot fullt lika mycket.
Jag ska åka med Vikingline. Det är illa nog att de vid flera tillfällen anklagats för att diskriminera HBT-personer. Men nästan värre är att de inte erbjuder trådlös uppkoppling på båten. Jag som är grav internetknarkare och hade tänkt spendera mycket tid på båten i hytten med en uppkopplad dator i knät och ha gott om tid att både jobba och slösurfa. Men det blir alltså inget med det. När jag ringde Vikingline för att fråga var på båten jag kan köpa en kod till det trådlösa nätverket (som jag självklart förutsatte fanns, vi lever väl inte på stenåldern heller?) berättade telefonisten för mig att Vikingline endast erbjuder internetuppkoppling i konferensrummen och i caféet.
Telefonisten: “Men alltså, det är inte trådlöst i caféet”
Jag: “Va? Men jag kan få låna en nätverkssladd med uppkoppling menar du?”
Telefonisten: “Nä, du får låna internet där”
Jag: “Hur menar du då? Utan sladd men inte trådlöst?”
Telefonisten: “Du får låna deras internet”
Jag: “Jag förstår inte hur du menar…”
Efter ett par sekunders intensivt tänkande slog det mig:
Jag: “Menar du att jag ska betala för att få använda en offentlig dator i caféet på båten? Ni vill alltså att jag ska använda en särskild dator som finns där? Som på ett gammaldags internetcafé?”
Telefonisten: “Ja precis, det är så det funkar”
Jag: “Du skojar? Jag kan alltså inte få koppla upp mig med min egen dator för att jobba under resan?”
Telefonisten: “Vi har inget trådlöst nätverk i hytterna, det finns bara i konferensrummen och i caféet”
Jag: “Hälsa dina kollegor och chefer att det är som på stenåldern”
Telefonisten: (generat) “Ja, jag vet. Jag ska hälsa dem.”
Helcrazy. Ingen uppkoppling. Tur i alla fall att jag kollade upp det innan jag gick på båten så att jag kan packa ner en massa papper och böcker och ladda datorn full med teveserier och filmer så att jag har att göra när jag inte shoppar smink och sötsliskig sprit i taxfreebutiken.
I varje fall ser jag fram emot en skön söndag i Helsingfors med fint väder och mycket folk. Jag gillar Helsingfors.
De flesta av oss som tycker att internet i sig är spännande har säkert upptäckt memen Rickroll för länge sedan. Om inte kan man läsa om fenomenet på Wikipedia. Det rickrollas inte bara på nätet längre utan även på andra ställen. Exempelvis har ökända Westboro Baptist Church (galningarna bakom God hates fags och bland andra lika charmiga kampanjer även God hates Sweden) blivit rickrollade. Ibland behöver det inte vara så svårt att protestera men ändå inte sänka sig till idioternas nivå. Snyggt.
Rick Astley ger inte upp. Dessutom var jag ett stort Rick Astleyfan när det begav sig. Jag har fortfarande denhär LPn undanstoppad någonstans och jag tyckte att han var väldigt snygg och cool.
Hurra!
Nu har jag blivit QX.ses sexexpert. Jag ska svara på frågor från läsarna om sex och sånt som har med sex att göra. Sedan i höstas har jag en frågesida i varje nummer av tjejtidningen Starlet och blir jag frågespalttant även på QX.se och det ska bli himla roligt. Om du har en fråga om sex eller något sexrelaterat så mejla den till malinda @ qx.se (minus mellanslagen).
Förutom att svara på frågor ska jag skriva lite andra grejer också då och då. Om du har tips eller önskemål så mejla på samma adress!
Idag har jag varit och lyssnat på Birgitta Stenberg som pratade om erotiskt skrivande på Hallongrottan. Det filmades så snart går det säkert att se samtalet på Hallongrottans hemsida. Birgitta har precis kommit ut med en novellsamling på XStory/Lind med namnet Erotiska noveller och läste valda bitar ur boken och diskuterade porr, erotik och kvinnors sexualitet med Anna-Maria Sörberg inför ett proppfullt Hallongrottan. Jag kom dit en kvart i förväg och höll på att inte kunna komma in eftersom det var så mycket folk där redan. Efter att ha knött och klättrat (med två enorma väskor på axeln och en för dagen på tok för varm vinterkappa över armen) förbi de stackarna som varit ännu tidigare ute än jag och fått plats på bänkarna lyckades jag hitta en liten pall längst in. Någon som kom efter mig fick sitta på en kastrull. Samtalet var spännande och jag ser fram emot att läsa boken som jag såklart köpte.
Det var ganska länge sedan jag läste Birgitta Stenberg för första gången. Jag kommer faktiskt inte ihåg exakt när det var men det var minst fem år sedan och jag läste någon av de tidigare böckerna i den självbiografiska sviten. Den fångade mig verkligen och jag skaffade mig snabbt de andra böckerna ur sviten och läste dem. En så fängslande och fascinerande författare och människa är det sällan man träffar på. Inte för att jag hade träffat henne då, men det kändes som det. När jag några år senare höll på och jobba med Stora sexboken kändes det extra stort att få ge ut den på Normal förlag som också givit ut Fritt förfall som var Birgitta Stenbergs “första” bok.
Veckan innan Stockholm Pride och den officiella releasen av Stora sexboken i somras skulle jag åka till västkusten och lyssna på en föreläsning av Birgitta Stenberg. Stora sexboken hade precis hunnit komma från tryckeriet innan jag skulle åka och mina förläggare bad mig överlämna ett exemplar till Birgitta. Jag var väldigt, väldigt, väldigt nervös. För det mesta är jag en lugn och sansad person men nu skulle jag alltså inte bara få träffa en av mina stora idoler som skrivit helt fantastiska böcker, utan även personligen överlämna min egen debutbok. Jag var så generad att jag knappt vågade titta på henne under föreläsningen och var rädd att jag skulle göra såhär när jag skulle lämna över boken efteråt:
Jag lyckades hålla mig från att kasta mig ner på golvet men det var inte långt ifrån. Hon tackade och sa att hon såg fram emot att läsa den. Och bad mig signera den (jfr. när Alice Cooper ber Wayne och Garth att stanna kvar och hänga). Vi småpratade och jag kände mig helt snurrig när jag gick därifrån. Wow. Birgitta Stenberg. Wow. Att hon med sin näst intill perfekta författarhjärna kanske skulle läsa det som jag hade skrivit vågade jag inte ens tänka på. Ett par månader senare, på bokmässan i Göteborg i höstas, träffade jag henne igen. Jag var nästan lika nervös i hennes närvaro som första gången och det blev inte bättre av att hon också sa att hon tyckte om Stora sexboken. Idag när jag bad henne signera mitt ex av Erotiska noveller sa hon det igen. Jag blir generad bara jag tänker på det. Nu ska jag ställa upp Erotiska noveller på hedersplats i bokhyllan.
Jag ante det, och nu är det alltså bevisat.
Just nu är det mycket som händer och mer kommer att dyka upp här snart. Det är väldigt spännande och roligt och jag njuter av att kunna ägna en massa tid åt sådant som jag tycker är roligt. Jag skriver och planerar och föreläser minst halva veckorna. Det mesta är hemligt än så länge men jag kan i alla fall avslöja att det är nya böcker på gång. Att ge ut böcker är en tidskrävande process men på gång betyder i alla fall att om ett år så kanske en ny bok kan vara klar. Det är med skräckblandad förtjusning som jag lägger upp ett skelett till det nya manuset. Jag vet ju att jag kan skriva en hel bok, men samtidigt vet jag också hur svårt det. Att skriva Stora sexboken var det svåraste jag har gjort men också det roligaste.
Det händer fortfarande saker runt Stora sexboken. Härom dagen skrevs denhär artikeln om den på LO-tidningens webbplats. En massa beröm, och det blir jag såklart väldigt glad för, men jag kan inte låta bli att provoceras av heteronormativiteten som genomsyrar nästan allt som skrivits i mainstreammedia om boken. Jag ska ta och utveckla detdär någon gång snart tror jag.
Nu ska jag snart iväg och träffa en av mina vänner som heter Anna (av någon anledning gör väldigt många av mina vänner det) och sedan ta med henne på releasefest. Life is good.
Jag heter Malinda Flodman och är bland annat sexualupplysare och författare. Detta är min högst personliga blogg och det jag skriver här står alltså för mig och ingen annan.
Här skriver jag helt oregelbundet om en massa olika saker men ofta har det på ett eller annat sätt med sex, sexualitet och sexualpolitik att göra.
Jag har skrivit en bok också. Stora sexboken för tjejer som har sex med tjejer heter den och jag är mycket stolt.